Flickor gillar rosa rosor, pojkar ljusblå

Jag tänkte fortsätta lite på temat blommor. Det verkar nämligen vara en outtömlig källa till material för ryska läromedelsförfattare. Likaså skillnader i manlig och kvinnlig psykologi och beteende. Man skulle kunna tycka att vi växt ifrån dessa simpla teman efter nästan ett års studier i ryska, men de dyker upp med jämna mellanrum i alla fall. I vilka sammanhang får man ge blommor, går det bra med vilka blommor som helst, hur många blommor ska det vara, vad betyder färger på blommor, vilka kulturella skillnader finns det i blomköpande- och fående, får kvinnor köpa blommor till män? Snark.

Någon gång alldeles i början av kursen fick jag frågan om jag föredrog rosa eller ljusblå rosor. ”Jag visste inte att det fanns ljusblå rosor…?” försökte jag förvånat få fram. Min lärare, som de två första månaderna trodde att jag var 20 och behandlade mig därefter, avbröt mig innan jag formulerat färdigt frågan och talade om för mig att ”du gillar väl rosa rosor, det gör alla flickor”. Ryska könsroller är under förändring, märker man om man tillbringar lite tid med yngre ryssar, men de är fortfarande så snäva att jag inte förstår hur någon kan andas i dem. Sedan barnsben får man lära sig att män måste kunna försvara kvinnor, annars är de inte riktiga män. Kommer man från ett land utan minnen av krig, och där förövrigt kvinnor även får göra värnplikt, framstår det som helt absurt. Försvara mot vadå?

För ett par dagar sedan hade vi en diskussionsövning där vi skulle ta ställning till ett antal påståenden om beteenden, och avgöra vilket av beteendena som var kvinnligt och manligt. Det ena påståendet var underligare än det andra, till exempel: ”Man och fru äter middag på restaurang. Vem av dem beställer något exotiskt och ovanligt och vem tar sin vanliga favoriträtt?” Jag har verkligen ingen aning om vilket svar som är rätt på en sådan fråga. Om våra könsroller någon gång i tiden har definierat vad vi tycker om för mat, måste de sedan länge vara upphävda, inte minst i Stockholms innerstad?

Otippat nog är det alltid de 20-åriga turkiska pojkarna i klassen som, under dylika diskussioner, brukar komma med invändningen att allt beror på personlighet och inte på kön. Så det kanske finns hopp om världen.