Peredajte, pozjalujsta eller var snäll och skicka vidare

Nu när jag har flyttat måste jag åka buss varje dag till universitetet. Ibland tar det trettio minuter, ibland tar det en timma. En vanlig dag tar det fyrtio minuter. Tiden beror på övrig trafik, väder och vind. Jag går hemifrån strax före åtta och har hittills aldrig kommit för sent. Som tur är bor jag en hållplats bort från ändstationen för väldigt många busslinjer. Så om jag knatar några extra minuter på morgonen är jag nästan alltid garanterad sittplats. Sittplats på bussen i rusningstrafik = höjden av lyx i Nizjnij Novgorod. När bussen kommer fram till min vanliga busshållplats är den redan nästan alltid full. Några stationer till och passagerarna pressas ihop som sardiner. Så reser vi, på bron över floden Oka, uppför kullen till centrum och plosjtjad Gorkovo, där majoriteten går av. De knappa tio minuterna som är kvar till universitetet på Prospekt Gagarina går det att andas och röra på sig igen. Trafiken flyter också oftast bättre så fort vi kommit över bron.

Men det allra mest fascinerande med att åka buss i Ryssland är sättet man betalar på. I de stora bussarna finns det alltid en tant eller en farbror med särskild väst, väska och en stor rulle med biljetter. Man får leta upp, eller bli uppsökt av, honom eller henne och köpa sin biljett. I minibussarna, marsjrutkorna, betalar man oftast direkt till chauffören. I en överöverfylld marsjrutka krävs det att alla hjälps åt. Hamnar man längst bak får man helt enkelt ge sina pengar till passageraren framför, som i sin tur ger dem till passageraren framför. Till sist når de chauffören. Sedan vandrar växelpengar och  biljett samma väg tillbaka. Sitter man längst fram i bussen innebär det att man får jobba hela resan – alla pengar och biljetter kommer nämligen att passera personen närmast chauffören. Framförallt i rusningstrafik på morgonen är det ett hejdlöst skickande av pengar och biljetter fram och tillbaka. Men på något sätt är det ganska fint hur alla hjälps åt och håller koll så att rätt biljett och rätt växel hamnar hos rätt person. Hittills har det aldrig hänt att jag blivit utan biljett, och förvånansvärt ofta har jag även fått rätt summa pengar tillbaka.

Någon direkt tidtabell för när bussarna går finns inte. Och om den finns, så följs den inte. Men för en tid sedan fick jag reda på att det faktiskt finns en hemsida där man åtminstone kan söka på vilka busslinjer som tar en dit man vill. Fantastiskt! Jag trodde att man mer eller mindre var tvungen att memorera alla utantill. Här är den, för den som svävar i ovisshet, liksom jag gjorde tills alldeles nyligen: http://rusavtobus.ru/ Finns massa olika ryska städer!

Detta inlägg publicerades i Nizjnij Novgorod, Praktiska tips, Rysk kultur och märktes , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Peredajte, pozjalujsta eller var snäll och skicka vidare

  1. Petter H skriver:

    Jag uppskattar att läsa dina små berättelser om att leva i dagens Ryssland – fascinerande läsning!

  2. storsvitjod skriver:

    Kul att du skrev en bloggpost om det här. Det var ett rätt intressant fenomen när jag var med om det första gången. Är väl ett slags attribut för det civilkurage som präglar de flesta vanliga ryssar. Ja, de beter sig i vissa situationer betydligt mer sympatiskt och hjälpsamt än vad svenskar hade gjort i motsvarande situation. I Sverige räknar man med att ”samhället” ska fixa många saker. När det går fel i någons liv är det följaktligen ofta ”samhällets fel” i många naiva svenskars ögon. I Ryssland vet man att man inte kan förlita sig på samhället – just därför är man ofta beredd att ställa upp för sina medmänniskor för att lösa vardagliga problem och just därför är det även den enskilde individens fel om denne spårar ur i ungdomen. Det är ont om fritidsgårdar i Ryssland – likväl har jag aldrig hört talas om att det bränts upp bilar eller sett mer än en enda uppeldad (fd trafikolycka) bil, medan man i Sverige inte behöver anstränga sig för att uppleva detta……..

    ”Hittills har det aldrig hänt att jag blivit utan biljett, och förvånansvärt ofta har jag även fått rätt summa pengar tillbaka.”
    Då har det förfallit lite sedan jag bodde i NN då. Var nämligen aldrig över huvud taget med om att jag blev lurad på någon växel.

    • Åsa Ljungkvist skriver:

      Nej, jag tror inte heller att jag blivit lurad. Men det kan inte vara helt lätt att räkna växel och köra samtidigt, och det kan inte vara helt lätt för alla att hålla reda på att rätt pengar kommer rätt. Och står man längst bak i en överfull buss och skickar 100 rubel för en biljett som kostar 15 får man ju skylla sig själv om det blir lite knas med växeln. 🙂

Lämna en kommentar